Håkan

Strax innan årsskiftet dök den upp på halsen.....knölen, knutan, förhårdnaden.

Ah det är nog ingenting, den gör ju inte ont, det löser sig.

 

Ett antal månader senare när Tessan säger till mig för sjuttioelfte gången så får jag väl gå och kolla upp den då!

Ett besök senare på Capio i Landskrona gjorde mig inte visare, läkaren hade ingen aaaaning om vad det kunde var men skulle skicka en remiss till Lund för provtaging.

Sagt och gjort så blev det ett besök i Lund för att sticka lite i knölen och till och med biopsi, alltså att de "sköt" in en lite grövre nål och fick ut en provbit av den....såg ut som en liiiiten mask när läkaren visade mig.

 

Ett antal veckor senare ringer det från Capio, läkaren som jag träffade först. Han bad först om ursäkt för att det hade tagit sån tid men mina prover hade varit hos 4-5 specialister och ingen visste vad det var, men nog skulle den bort iaf så han skulle sätta prio på mitt ärende och allt skulle lösa sig. Sen börjar det gå snabbt, vi är i början av Maj nu och det rings från ÖNH (Öron Näsa Hals) i Lund om operation. Jag skickas upp till Lasarettet här i Landskrona för att göra röntgen med kontrastvätska som jag dels dricker en liter av innan samt får intravenöst i armen..... rälig känsla när det sprider sig från halsen ner mot bäckenet, de förvarnade att det kunde kännas som om jag kissade på mig och tur var väl det för annars hade jag fan trott det :)

 

Sen bokas det en tid första veckan i Juni för operation.....men vänta nu vi ska ju till Alcudia 9 Juni och jag är inte så pigg på att ligga i poolen med ett färskt operations-sår.....vi ändrar tiden till den 25 Juni.

 

Onsdag 25 Juni:

Kommer ner till Lund vid sjutiden på morgonen och åker upp på våning 12 ÖNH, får ett rum och snygga sjukhuskläder. Supertrevlig personal som tar bra hand om en informerar att jag är nummer två i dagens planering så det borde innebära operation runt lunch och jag kanske kan åka hem redan samma kväll,

Gött, nu ska skiten bort och allt är frid och fröjd!

Får nål i armen med dropp, medicin eller vad det nu är som behövs och ligger i väntans tider...... halv två är det dags. Åker ner några våningar och rullas in i operationssalen, lite spännande ju med alla maskiner och så, kallt är det där,

Narkosläkaren sätter lite sladdar på mig och förklarar vad som skall ske...ansiktsmasken kommer på och efter ett tag börjar allt suddas ut....salongsfylla kan man beskriva det som....lights out!

 

Slår upp ögonen på uppvaket.....fy vad illamående jag är....och torr i halsen!

Ont i ryggen efter att ha legat så länge.....eller det skulle ju gå rätt fort....vad är klockan?

Sköterskorna kommer och tittar till mig, fuktar mina läppar lite med en svamp iaf, men det hjälper fan inte mycket.

Tycker jag hör någon säga något om komplikationer under operationen, men jag är inte riktigt vaken och mår så jävla illa! Jag får något mot illamåendet och det dämpas litegrann i alla fall.

Det tar väl en timme eller så och tillslut får jag åka upp på rummet igen, en nål i armvecket och en på handen....så obekvämt, och faan va stel jag är i kroppen.

 

När jag väl har kommit lite till ro på rummet så tar kollar jag klockan på telefonen..... halv nio på kvällen!

Hur länge höll dom på med mig?

Obekväm dränagepåse har jag på bröstet också där det kan rinna ut vätska från såret.

 

 

Läkaren som utförde ingreppet kommer in och berättar att när han skulle flytta lite på knölen för att komma åt bakom så brast en halsven och han var tvungen att öppna upp mer, därav dränagepåsen och det stora såret.

Knölen de tog ut var rätt stor och väldigt ärrig, säger han med lite orolig röst.

Du får stanna till imorgon i alla fall.....hmmm kul!

 

 

Kontaktar Tessan på messenger och meddelar att jag lever men kommer att stanna över natten för observation, jag orkar just då inte gå in på detaljer men hon förstår såklart att något har gått lite snett.

En natt blir två nätter och på fredagen 27/6 får jag åka hem på eftermiddagen, helt slut och känner mig fortfarande "bakis" från narkosen och operationen.

 

Torsdagen 10/7 ska jag äntligen ta stygnen!